L'amour
"The city wasa, wasa, wasa, wossname. Thing. Woman. Thass what it was.
Woman.
Roaring, ancient, centuries old. Strung you along, let you fall in thingy, love, with her, then kicked you inna, inna, thingy. Thingy, in your mouth. Tounge, Tonsils, Teeth. That's what it, she, did. She wasa... thing, you know, lady dog. Puppy. Hen. Bitch.
And then you hated you and, and just when you thought you'd got her, it, out of your, your, whatever, then she opened her great booming rotten heart to you, caught you off bal, bal, bal, thing. Ance. Yeah. Thassit. Never knew where where you stood. Lay.
Only thing you were sure of, you couldn't let her go. Because, because she was yours, all you had, even in her gutters..."
Jag tror att ovanstående text är introt till en Pratchett-bok, även om jag inte är riktigt säker på att jag vet just Vilken just nu. I vilket fall så slår alltid just det här stycket mig så jag trillar baklänges - Varje gång jag läser det.
Är det bara jag som blir helt förstummad över hur Sjukt vackert det faktiskt är?
Poetiskt på sitt otroligt råa sätt och bara.. Så träffande?
Okay, det kanske inte är så -vackert- just. Men... Ja, det slår mig i magen varje gång jag läser det.
Jag hittade ovanstående text i en liten låda jag en gång fick av en vän att behålla värdesaker i. Idag öppnade jag den och fann många roliga saker från tre år tillbaka. Ett telefonnummer tll min dåvarande, och nuvarande, pojkvän; tågbiljetter för platser och tider som betytt någonting viktigt; små brev från diverse vänner och vykort från min syster.
Och så ett utrivet blad med just den texten.
Och precis som för tre år sen, så läser jag den och bara trillar baklänges.
Woman.
Roaring, ancient, centuries old. Strung you along, let you fall in thingy, love, with her, then kicked you inna, inna, thingy. Thingy, in your mouth. Tounge, Tonsils, Teeth. That's what it, she, did. She wasa... thing, you know, lady dog. Puppy. Hen. Bitch.
And then you hated you and, and just when you thought you'd got her, it, out of your, your, whatever, then she opened her great booming rotten heart to you, caught you off bal, bal, bal, thing. Ance. Yeah. Thassit. Never knew where where you stood. Lay.
Only thing you were sure of, you couldn't let her go. Because, because she was yours, all you had, even in her gutters..."
Jag tror att ovanstående text är introt till en Pratchett-bok, även om jag inte är riktigt säker på att jag vet just Vilken just nu. I vilket fall så slår alltid just det här stycket mig så jag trillar baklänges - Varje gång jag läser det.
Är det bara jag som blir helt förstummad över hur Sjukt vackert det faktiskt är?
Poetiskt på sitt otroligt råa sätt och bara.. Så träffande?
Okay, det kanske inte är så -vackert- just. Men... Ja, det slår mig i magen varje gång jag läser det.
Jag hittade ovanstående text i en liten låda jag en gång fick av en vän att behålla värdesaker i. Idag öppnade jag den och fann många roliga saker från tre år tillbaka. Ett telefonnummer tll min dåvarande, och nuvarande, pojkvän; tågbiljetter för platser och tider som betytt någonting viktigt; små brev från diverse vänner och vykort från min syster.
Och så ett utrivet blad med just den texten.
Och precis som för tre år sen, så läser jag den och bara trillar baklänges.
Kommentarer
Trackback
