Blodspår år 454
Nyss hemkommen från lajv. Åkte i onsdags morse, kom hem sent på söndagkvällen.
Lajvet hette Blodspår, var en del av lajvkampanjen som utspelar sig i Nordriket och låg i Skillingaryd (en plats som jag börjar känna mig hemma vid nu). Det var svinkallt, min mantel gick sönder första dagen och allt jag hade på mig under resterande lajvet var en vit skjorta/blus och ett par byxor. Det var awesome.
Nu kommer en -kort- resumé av lajvet. Jag ska försöka dela upp det i dagar, så att det blir enklare att läsa av.
Så.
Blodspår ~
Tänk inte "Jag är ond, jag är ond, jag är ond" utan istället "De är skräp, de är skräp, de är skräp!" - Yvonne
Under blodspår spelade jag i familjen Järvsblod, hövdingafamiljen som tagit över byn mer eller mindre med våld och nu höll den i ett terroriserande järngrepp. Det var incest och våld på hög nivå och stämningen inom familjen var mysig, stämningen utåt var.. Nedlåtande. De var djur, helt enkelt. Vissa mer underhållande än andra, men likväl djur.
Själv var jag Urna Järvsblod, Runas (Yvonnes karaktär som var byhövding) lillasyster. Urna var nog den som skadats mest av hela incest-idén, då hon inte direkt var klar i huvudet. Runt 20 år gammal, men betedde sig som ett litet barn. Hon var paranoid, skrämd, nyfiken och väldigt lyhörd. Hon fifflade med information, men betedde sig som ett mellanting av ett elakt barn och ett djur. En blandning av Björn från Arau, musen i Alice i underlandet, en hare och Atta Frost; en god väns karaktär. Fast elak.
Onsdag;
Tidigt på morgonen så åker vi. Bilen fylls av packning, av HoneyBunny (Vittra Järsvblod), Bitter (Urna Järvsblod), Poems (Alva Järvsblod) och Busdjur (Mumla) och av Volodja. Vi åker i sällskap av den andre bilen, med Fatime (Yrsa Järvsblod), Yvonne (Runa Järvsblod), Khan (Styrbjörn Järvsblod) och Nacil (Varg Järvsblod).
Vi sjunger hela vägen till Motala, där vi handlar på oss mat av diverse slag, råkar ut för parkeringsbot och fortsätter. Vi anländer till området vid femtiden, då det redan börjat bli mörkare, vi checkar in, byter om och börjar utforska huset. Inser att det kommer bli iskallt, men får också veta att vi får ha igång eld inomhus, även om loftet då fylldes med rök.
Andra bilen med Oscar (Halvard Järvsblod), Mattias (Ydemer Järvsblod), Einar (Bertram Järsvblod) och kärran med packning anländer. Vi får även sällskap av Dawn (Tuva Järsvblod). Familjen Järvsblod är samlad.
Vi somnar.
Torsdag;
Vi vaknar och allting kommer igång. Vi gör gröt som vi äter, pratar ihop oss lite om vad vi ska göra med dagen och jag försöker utforska dagen lite i Urnas utstyrsel.
Förvirrad och rädd, ihopkrupen och ofta på huk, hastar jag genom byn ett par gånger. När jag väl kommer tillbaka till huset, får vi höra att en liten grupp bestående av Styrbjörn, Halvard och Ydemer har gett sig ut för att skriva ned i Boken (Runas lilla notepad-bok) om vilka som bor var..
De hade där möts av en kaxig ung dam, som hette Niarka (right?) och som de sedan går ut för att sätta i stocken. Jag följer självklart med. Hon sätts i skamstocken en kort stund, men betalar böter och sliter sig loss. Irriterande. Men inte mer att göra åt saken.
Det händer inte så mycket mer under torsdagen, förutom lite snack med Bymilis och diverse adelsfolk. Inget mer.
Under kvällen börjar jag självklart frysa som ett litet as, pågrund utav för fattig klädsel.
Kärlek till Styrbjörn som utan att jag behövde be om det, klädde mig i sin mantel. Då jag somnade på golvet, la han även ytterligare en filt över mig.
Jag vaknade dock på golvet, på undervåningen, iskall och kunde inte komma ut för att det var för mörkt. Frös som ett as hela natten, men överlevde.
Fredag;
Samma grupp som skrivit upp vilka som bodde var, ger sig ut för att hämta in hyra i de hus som var våra. Det möts av diverse protester, men det mesta går ganska smärtfritt.
Jag följer med efter halva färden, får bevittna när vi driver in skulder hos Lagmannens änka (vars man vi självfallet tog livet av..) och därefter hos en adelsfamilj som bodde precis i början av byn. Där blir det dock mindre gräl, lite slagsmål men vi får våra pengar. När vi ska gå, säger dock någon av dem något i stil med "Bondlurkar" och vi går tillbaka. Fängslar Bruno (en av dem) och drar även honom till stocken där han får skämmas.
Vi skrattar och har oss, jag har the time of my life då vi skriker ut att han sitter där för att han både har varit uppkäftig och för att han är ful. Vi har roligt.
Greven påkallas och vi får lite skäll. Det var inte så roligt.
Jag hittar en ny vän, som beter sig precis som jag (trampar på stället, går ihopkurad, uppenbarligen rädd och blyg) och följer efter honom en bra stund.
Jag går iväg till offlägret en stund av ren frustration av vissa saker, får sällskap av Vittra och Bertram, och senare även Alva, Tuva och Yrsa. När vi kommer dit, är det ett gäng illvättar som står och sminkar sig - varav en på en gång kryper ihop och sneglar mot mig medan han smyger en bit bort. Vi börjar garva då det är uppenbart att det var han som spelade snubben jag följde efter i byn, så vi hänger lite med dem ett tag. De avlägsnar sig sen, vi i familjen är kvar en stund och offar lite, innan vi går tillbaka.
På vägen tillbaka möter vi illvättarna som håller på att göra ett avtal med Greven, varav en får ner mig på knä och vill se mina öron (Jag tror att de letade alver) och säger något i stil med "Om jag inte får se dem, så kommer jag skära dig". Jag som självklart får panik av att någon ens rör mig, försöker komma loss. Någon i familjen - jag såg inte vem - kastar en sten mot illvätten och han tappar koncentrationen på mig. Jag kommer loss, börjar springa, blir infångad av man i mantel som säger att det är lugnt och att svartalferna inte ska bråka med oss. Vi kommer tillslut förbi dem och jag springer hem, fortfarande skrämd över vad som skett. Runa får lugna ned mig, jag får hennes mantel och allt blir bra.
Illvättarna kommer sedan till byn, vilket skapar rabalder. De säger gång på gång att "Ni skadar inte oss, vi skadar inte er" men de blir ändå skadade. En dör. Det blir stort kaos av det hela och vi blir satta på vakttjänst under hela natten.
Återigen kärlek på Styrbjörn för utlånande av filtar när jag frös. Jag somnade, vaknade av att jag fortfarande hade dem och fick dåligt samvete då han själv torde ha frusit asmycket - men då fanns det inget att göra åt saken.
Lördag;
Vaknar och gör det jag gör bäst. Vaktar. Sitter därför på gräset utanför huset och vaktar, springer runt, samlar information och berättar allting för familjen. Vissa saker av värde, andra inte.
Runa och diverse andra ger sig av till "slaktaren" för att köpa lite kött och dylikt och Greven hinner bli mördad innan de kommer tillbaka. Dessutom kommer Prinsessan till byn (hon har varit borta och gått under jord innan lajvet utspelades) och det blir stort rabalder om det. Vi skulle dessutom på rättegång för våran hyresindrivning under lördagen, men det skjuts upp då.. Ja, Greven dör. Mördaren - som säger att hon är den rättmäktiga Grevinnan - blir hängd och därefter halshuggen.
Jag, Styrbjörn och Ydemer (eller var det Halvard?) ger oss av för att hämta in Mumla (som hade smugit in i vårat hus under natten, vilket resulterades i att vår ytterdörr gick sönder då familjen försökte jaga ifatt henne) och jag lyckas fånga henne. Vi släpar in henne i huset, jag har nu skitroligt och bymilisen ger henne Gyllen (ett slags smärtstillande, väldigt kraftigt) för att hon ska bli lugn. Vi snackar en lång stund, innan Runa drar med henne ut och misshandlar henne nästan till döds. Allt detta sker dock i skogen och i tysthet.
Vi har en mindre festmåltid med Lagmanna lärlingen som kommer på besök och allting är ganska bra.
Off får vi veta att illvättarna har fått nog med lajvet och att de inte orkar med en sista attack om natten. Vi har därför fått ansvaret att skapa panik och kaos, och vi har fått ljus- och rökbomber som hjälp. Vi sätter igång vissa - men då det sen blir utegångsförbud för samtliga i byn så anser vi att vi inte kan göra mer. Vi är skitsura och offar jätteargt i vårat hus om idioter till lajvare-wannabes.
Ah, justja, Styrbjörn blir nästan dödad av någon som vill skära halsen av honom. Träffar dock hakan. Vi ger oss ut för att hämnas, men hittar honom inte.
Vi går och lägger oss, lite surare än vanligt.
Söndag;
Helvetet bryter loss.
Tja, första delen av dagen fungerar utan direkt dramatik. När vi sedan blir kallade till rättegång, börjar det dock röra till sig lite. Runa försvinner, med en del av familjen, så Styrbjörn blir Järsvblods representant uppe på vid galgen, tillsammans med adelspacket. Han försöker försvara oss, mot diverse anklagelser, men det bygger upp sig mer och mer och tillslut tar de en paus för att sammanställa allt. Han försvinner (svikers!!) och lämnar kvar Varg, Ydemer, Alva och mig själv. Vi dras upp på galgbacken och ska be om ursäkt. Jag försöker fly, blir nästan dödad av en snubbe, men blir bara tillbakadragen till backen. Står då och gråter i panik, samtidigt som familjen - istället för att be om ursäkt, skriker ut ett rungande "Ta er i brasan!".
Nu ska vi då bli piskade.
Ydemer först. Sen Varg. Sen Alva. Jag skriker i varje rapp.
De har plockat av alla vapen på de andra, men kollade inte ens mig, vilket gör att jag har med mig en dolk när de väl sätter mig ned. De finner den och byfolket går ifrån "Men ska vi verkligen piska henne? Hon är ju helt sinnesförvirrad" till "GE HENNE FYRA RAPP ISTÄLLET FÖR TRE!"
Jag får dock tre rapp, de slänger oss åt sidan och drar upp oss till huset där vi blir satta i arrest. Familjen beslutar sig för att göra en sista attack, Varg drar på sig rinbrynja och alla plockar på sig diverse vapen. Förutom jag då. Vi stormar ut, jag blir infångad och inknuffad. De drar ut mig igen, jag hinner inse att Varg (min storebror då) är död och gråter i vild panik, när de släpar mig en bit ifrån huset och börjar fråga ut mig.
"Vad hände? Varför attackerade ni?" men får självklart inga svar. Han som frågar ut mig, får inga svar, utan blir istället frustrerad och drar upp mig till huset igen. Jag får en hjärtskärande stund med den döda Varg, där jag sitter och piper fram "Bror.. Bror..!" samtidigt som jag gråter, försöker väcka honom och är allmänt liten och hjälplös.
De slänger in mig i huset igen, där jag blir omhändertagen av de två tjejerna från bymilisen och en ytterligare. Det blir lite hysteri i hur de ska lugna ned mig, då jag ömsom gråter, ömsom skriker i vild panik efter Syster eller Bror ("ge henne honung!") och tillslut kommer läkaren och ger mig Gyllen.
Jag blir satt med två vakter och börjar lugna ned mig.
Jag tänker "Fan.. Tänker inte sitta här och halsova sista kvarten av lajvet. Jag blir galen!"
Till viskningar om Syster, drar jag på mig hennes mantel.
Till viskningar om Bror, drar jag på mig hans ena handske.
Jag lunkar runt i huset, de två vakterna betraktar mig med stor blick men gör ingenting. Jag blir hungrig, hittar bröd och en kniv.
"Nej..-!"
"Låt henne vara, hon är bara hungrig"
Skär en bit av brödet. Stannar upp. Ser på kniv, ser på bröd, ser på kniv, ser på bröd. Tappar brödbiten. Ser på kniven.
Ska precis till att skära strupen av mig.. Då en klocka ringer och folk börjar skrika.
Jag ser på vakterna, de ser lika panikslagna på mig.
Det tar några ögonblick innan jag säger ".. Är lajvet slut?"
Och alla vi börjar asgarva.
Lajvet hette Blodspår, var en del av lajvkampanjen som utspelar sig i Nordriket och låg i Skillingaryd (en plats som jag börjar känna mig hemma vid nu). Det var svinkallt, min mantel gick sönder första dagen och allt jag hade på mig under resterande lajvet var en vit skjorta/blus och ett par byxor. Det var awesome.
Nu kommer en -kort- resumé av lajvet. Jag ska försöka dela upp det i dagar, så att det blir enklare att läsa av.
Så.
Blodspår ~
Tänk inte "Jag är ond, jag är ond, jag är ond" utan istället "De är skräp, de är skräp, de är skräp!" - Yvonne
Under blodspår spelade jag i familjen Järvsblod, hövdingafamiljen som tagit över byn mer eller mindre med våld och nu höll den i ett terroriserande järngrepp. Det var incest och våld på hög nivå och stämningen inom familjen var mysig, stämningen utåt var.. Nedlåtande. De var djur, helt enkelt. Vissa mer underhållande än andra, men likväl djur.
Själv var jag Urna Järvsblod, Runas (Yvonnes karaktär som var byhövding) lillasyster. Urna var nog den som skadats mest av hela incest-idén, då hon inte direkt var klar i huvudet. Runt 20 år gammal, men betedde sig som ett litet barn. Hon var paranoid, skrämd, nyfiken och väldigt lyhörd. Hon fifflade med information, men betedde sig som ett mellanting av ett elakt barn och ett djur. En blandning av Björn från Arau, musen i Alice i underlandet, en hare och Atta Frost; en god väns karaktär. Fast elak.
Onsdag;
Tidigt på morgonen så åker vi. Bilen fylls av packning, av HoneyBunny (Vittra Järsvblod), Bitter (Urna Järvsblod), Poems (Alva Järvsblod) och Busdjur (Mumla) och av Volodja. Vi åker i sällskap av den andre bilen, med Fatime (Yrsa Järvsblod), Yvonne (Runa Järvsblod), Khan (Styrbjörn Järvsblod) och Nacil (Varg Järvsblod).
Vi sjunger hela vägen till Motala, där vi handlar på oss mat av diverse slag, råkar ut för parkeringsbot och fortsätter. Vi anländer till området vid femtiden, då det redan börjat bli mörkare, vi checkar in, byter om och börjar utforska huset. Inser att det kommer bli iskallt, men får också veta att vi får ha igång eld inomhus, även om loftet då fylldes med rök.
Andra bilen med Oscar (Halvard Järvsblod), Mattias (Ydemer Järvsblod), Einar (Bertram Järsvblod) och kärran med packning anländer. Vi får även sällskap av Dawn (Tuva Järsvblod). Familjen Järvsblod är samlad.
Vi somnar.
Torsdag;
Vi vaknar och allting kommer igång. Vi gör gröt som vi äter, pratar ihop oss lite om vad vi ska göra med dagen och jag försöker utforska dagen lite i Urnas utstyrsel.
Förvirrad och rädd, ihopkrupen och ofta på huk, hastar jag genom byn ett par gånger. När jag väl kommer tillbaka till huset, får vi höra att en liten grupp bestående av Styrbjörn, Halvard och Ydemer har gett sig ut för att skriva ned i Boken (Runas lilla notepad-bok) om vilka som bor var..
De hade där möts av en kaxig ung dam, som hette Niarka (right?) och som de sedan går ut för att sätta i stocken. Jag följer självklart med. Hon sätts i skamstocken en kort stund, men betalar böter och sliter sig loss. Irriterande. Men inte mer att göra åt saken.
Det händer inte så mycket mer under torsdagen, förutom lite snack med Bymilis och diverse adelsfolk. Inget mer.
Under kvällen börjar jag självklart frysa som ett litet as, pågrund utav för fattig klädsel.
Kärlek till Styrbjörn som utan att jag behövde be om det, klädde mig i sin mantel. Då jag somnade på golvet, la han även ytterligare en filt över mig.
Jag vaknade dock på golvet, på undervåningen, iskall och kunde inte komma ut för att det var för mörkt. Frös som ett as hela natten, men överlevde.
Fredag;
Samma grupp som skrivit upp vilka som bodde var, ger sig ut för att hämta in hyra i de hus som var våra. Det möts av diverse protester, men det mesta går ganska smärtfritt.
Jag följer med efter halva färden, får bevittna när vi driver in skulder hos Lagmannens änka (vars man vi självfallet tog livet av..) och därefter hos en adelsfamilj som bodde precis i början av byn. Där blir det dock mindre gräl, lite slagsmål men vi får våra pengar. När vi ska gå, säger dock någon av dem något i stil med "Bondlurkar" och vi går tillbaka. Fängslar Bruno (en av dem) och drar även honom till stocken där han får skämmas.
Vi skrattar och har oss, jag har the time of my life då vi skriker ut att han sitter där för att han både har varit uppkäftig och för att han är ful. Vi har roligt.
Greven påkallas och vi får lite skäll. Det var inte så roligt.
Jag hittar en ny vän, som beter sig precis som jag (trampar på stället, går ihopkurad, uppenbarligen rädd och blyg) och följer efter honom en bra stund.
Jag går iväg till offlägret en stund av ren frustration av vissa saker, får sällskap av Vittra och Bertram, och senare även Alva, Tuva och Yrsa. När vi kommer dit, är det ett gäng illvättar som står och sminkar sig - varav en på en gång kryper ihop och sneglar mot mig medan han smyger en bit bort. Vi börjar garva då det är uppenbart att det var han som spelade snubben jag följde efter i byn, så vi hänger lite med dem ett tag. De avlägsnar sig sen, vi i familjen är kvar en stund och offar lite, innan vi går tillbaka.
På vägen tillbaka möter vi illvättarna som håller på att göra ett avtal med Greven, varav en får ner mig på knä och vill se mina öron (Jag tror att de letade alver) och säger något i stil med "Om jag inte får se dem, så kommer jag skära dig". Jag som självklart får panik av att någon ens rör mig, försöker komma loss. Någon i familjen - jag såg inte vem - kastar en sten mot illvätten och han tappar koncentrationen på mig. Jag kommer loss, börjar springa, blir infångad av man i mantel som säger att det är lugnt och att svartalferna inte ska bråka med oss. Vi kommer tillslut förbi dem och jag springer hem, fortfarande skrämd över vad som skett. Runa får lugna ned mig, jag får hennes mantel och allt blir bra.
Illvättarna kommer sedan till byn, vilket skapar rabalder. De säger gång på gång att "Ni skadar inte oss, vi skadar inte er" men de blir ändå skadade. En dör. Det blir stort kaos av det hela och vi blir satta på vakttjänst under hela natten.
Återigen kärlek på Styrbjörn för utlånande av filtar när jag frös. Jag somnade, vaknade av att jag fortfarande hade dem och fick dåligt samvete då han själv torde ha frusit asmycket - men då fanns det inget att göra åt saken.
Lördag;
Vaknar och gör det jag gör bäst. Vaktar. Sitter därför på gräset utanför huset och vaktar, springer runt, samlar information och berättar allting för familjen. Vissa saker av värde, andra inte.
Runa och diverse andra ger sig av till "slaktaren" för att köpa lite kött och dylikt och Greven hinner bli mördad innan de kommer tillbaka. Dessutom kommer Prinsessan till byn (hon har varit borta och gått under jord innan lajvet utspelades) och det blir stort rabalder om det. Vi skulle dessutom på rättegång för våran hyresindrivning under lördagen, men det skjuts upp då.. Ja, Greven dör. Mördaren - som säger att hon är den rättmäktiga Grevinnan - blir hängd och därefter halshuggen.
Jag, Styrbjörn och Ydemer (eller var det Halvard?) ger oss av för att hämta in Mumla (som hade smugit in i vårat hus under natten, vilket resulterades i att vår ytterdörr gick sönder då familjen försökte jaga ifatt henne) och jag lyckas fånga henne. Vi släpar in henne i huset, jag har nu skitroligt och bymilisen ger henne Gyllen (ett slags smärtstillande, väldigt kraftigt) för att hon ska bli lugn. Vi snackar en lång stund, innan Runa drar med henne ut och misshandlar henne nästan till döds. Allt detta sker dock i skogen och i tysthet.
Vi har en mindre festmåltid med Lagmanna lärlingen som kommer på besök och allting är ganska bra.
Off får vi veta att illvättarna har fått nog med lajvet och att de inte orkar med en sista attack om natten. Vi har därför fått ansvaret att skapa panik och kaos, och vi har fått ljus- och rökbomber som hjälp. Vi sätter igång vissa - men då det sen blir utegångsförbud för samtliga i byn så anser vi att vi inte kan göra mer. Vi är skitsura och offar jätteargt i vårat hus om idioter till lajvare-wannabes.
Ah, justja, Styrbjörn blir nästan dödad av någon som vill skära halsen av honom. Träffar dock hakan. Vi ger oss ut för att hämnas, men hittar honom inte.
Vi går och lägger oss, lite surare än vanligt.
Söndag;
Helvetet bryter loss.
Tja, första delen av dagen fungerar utan direkt dramatik. När vi sedan blir kallade till rättegång, börjar det dock röra till sig lite. Runa försvinner, med en del av familjen, så Styrbjörn blir Järsvblods representant uppe på vid galgen, tillsammans med adelspacket. Han försöker försvara oss, mot diverse anklagelser, men det bygger upp sig mer och mer och tillslut tar de en paus för att sammanställa allt. Han försvinner (svikers!!) och lämnar kvar Varg, Ydemer, Alva och mig själv. Vi dras upp på galgbacken och ska be om ursäkt. Jag försöker fly, blir nästan dödad av en snubbe, men blir bara tillbakadragen till backen. Står då och gråter i panik, samtidigt som familjen - istället för att be om ursäkt, skriker ut ett rungande "Ta er i brasan!".
Nu ska vi då bli piskade.
Ydemer först. Sen Varg. Sen Alva. Jag skriker i varje rapp.
De har plockat av alla vapen på de andra, men kollade inte ens mig, vilket gör att jag har med mig en dolk när de väl sätter mig ned. De finner den och byfolket går ifrån "Men ska vi verkligen piska henne? Hon är ju helt sinnesförvirrad" till "GE HENNE FYRA RAPP ISTÄLLET FÖR TRE!"
Jag får dock tre rapp, de slänger oss åt sidan och drar upp oss till huset där vi blir satta i arrest. Familjen beslutar sig för att göra en sista attack, Varg drar på sig rinbrynja och alla plockar på sig diverse vapen. Förutom jag då. Vi stormar ut, jag blir infångad och inknuffad. De drar ut mig igen, jag hinner inse att Varg (min storebror då) är död och gråter i vild panik, när de släpar mig en bit ifrån huset och börjar fråga ut mig.
"Vad hände? Varför attackerade ni?" men får självklart inga svar. Han som frågar ut mig, får inga svar, utan blir istället frustrerad och drar upp mig till huset igen. Jag får en hjärtskärande stund med den döda Varg, där jag sitter och piper fram "Bror.. Bror..!" samtidigt som jag gråter, försöker väcka honom och är allmänt liten och hjälplös.
De slänger in mig i huset igen, där jag blir omhändertagen av de två tjejerna från bymilisen och en ytterligare. Det blir lite hysteri i hur de ska lugna ned mig, då jag ömsom gråter, ömsom skriker i vild panik efter Syster eller Bror ("ge henne honung!") och tillslut kommer läkaren och ger mig Gyllen.
Jag blir satt med två vakter och börjar lugna ned mig.
Jag tänker "Fan.. Tänker inte sitta här och halsova sista kvarten av lajvet. Jag blir galen!"
Till viskningar om Syster, drar jag på mig hennes mantel.
Till viskningar om Bror, drar jag på mig hans ena handske.
Jag lunkar runt i huset, de två vakterna betraktar mig med stor blick men gör ingenting. Jag blir hungrig, hittar bröd och en kniv.
"Nej..-!"
"Låt henne vara, hon är bara hungrig"
Skär en bit av brödet. Stannar upp. Ser på kniv, ser på bröd, ser på kniv, ser på bröd. Tappar brödbiten. Ser på kniven.
Ska precis till att skära strupen av mig.. Då en klocka ringer och folk börjar skrika.
Jag ser på vakterna, de ser lika panikslagna på mig.
Det tar några ögonblick innan jag säger ".. Är lajvet slut?"
Och alla vi börjar asgarva.
D&D's most awesome hall of monsters
So epic..
Most epic..
Must save..
Måste.. Dela med mig.. Av awesomness...
Duckbunny. Min personliga favorit.
Owlephant. Behöver jag säga någonting mer?
...
Giant. Space. Hamster.
http://www.headinjurytheater.com/article73.htm
Den mest genialiska länken någonsin. Tack, tack, tack till Lakrillo som delade med sig av ren glädje.
Nu ska jag gå och dyrka duckbunnyn lite mer än vad jag redan gjort.
Most epic..
Must save..
Måste.. Dela med mig.. Av awesomness...
Duckbunny. Min personliga favorit.
Owlephant. Behöver jag säga någonting mer?
...
Giant. Space. Hamster.
http://www.headinjurytheater.com/article73.htm
Den mest genialiska länken någonsin. Tack, tack, tack till Lakrillo som delade med sig av ren glädje.
Nu ska jag gå och dyrka duckbunnyn lite mer än vad jag redan gjort.
Jag flydde som en fågel, över gatorna inatt
Jag vill skriva någonting världsomvändande. Egentligen vill jag väl det.
Skriva någonting som får folk att vakna till.
Få dem att ruskas om.
Börja leva.
Men jag kommer inte på någonting.
Jag kommer inte på någonting alls när jag är insatt i mig själv.
Och allt jag hör
Är allt detta jävla gnäll.
Och jag vill inte gnälla av mig.
Jag vill bara påpeka känslan.
Ni vet; När allting går helt åt helvete.
När domedagsprofeterna kacklar av skratt.
När man inte hittar utvägen trots att den finns där.
När Gud suckar och vänder en ryggen.
Och alla blommor slokar.
Och när du har sprungit
Tills du inte kan andas mer
Och smärtan slår högre i ditt bröst än någonting annat
Och allt du kan höra är pulsen
Och du ändå kan ta dig ann världen
Vända dig om
Och skrika
Att det inte är någon idé
Vad de än gör
Vad de än försöker med
Så är du starkare än dem
Och hur hårt du än faller
Så ska du resa dig ändå
Vacklandes
Blodig
Men likt förbannat
Så står du upp
Och ber om en ny snyting
Har ni känt av det?
Har verkligheten slagit er så hårt?
Nej
Jag vill skriva något som får upp folks ögon
Och får dem att leva
Men jag vet inte vad mer jag ska skriva
Jag ville egentligen bara säga hej
[Men snälla lev]
Skriva någonting som får folk att vakna till.
Få dem att ruskas om.
Börja leva.
Men jag kommer inte på någonting.
Jag kommer inte på någonting alls när jag är insatt i mig själv.
Och allt jag hör
Är allt detta jävla gnäll.
Och jag vill inte gnälla av mig.
Jag vill bara påpeka känslan.
Ni vet; När allting går helt åt helvete.
När domedagsprofeterna kacklar av skratt.
När man inte hittar utvägen trots att den finns där.
När Gud suckar och vänder en ryggen.
Och alla blommor slokar.
Och när du har sprungit
Tills du inte kan andas mer
Och smärtan slår högre i ditt bröst än någonting annat
Och allt du kan höra är pulsen
Och du ändå kan ta dig ann världen
Vända dig om
Och skrika
Att det inte är någon idé
Vad de än gör
Vad de än försöker med
Så är du starkare än dem
Och hur hårt du än faller
Så ska du resa dig ändå
Vacklandes
Blodig
Men likt förbannat
Så står du upp
Och ber om en ny snyting
Har ni känt av det?
Har verkligheten slagit er så hårt?
Nej
Jag vill skriva något som får upp folks ögon
Och får dem att leva
Men jag vet inte vad mer jag ska skriva
Jag ville egentligen bara säga hej
[Men snälla lev]
