Bitter

Då jag redan hade använt citatet, kunde jag inte använda det igen. Men det var tanken precis nu, så ni vet det i alla fall.
Bra att veta liksom.

I alla fall, helgen var helt okej, jag åt tårta, träffade folk och gosade med katter.
Det var under kattgosningen som jag dock drabbades av det värsta fall av åldersnojja. Den nästan patetiska sorten.
Nåväl, bara föreställ er det här.
Nina ligger i soffan. Eller kanske inte 'soffan' då det finns många soffor. Men EN soffa i alla fall. Ljusgul med blommor på samt en massa klomärken från katterna som nu huserar i lägenheten.
Dynorna är täckta utav ett vitt lakan, ett par kuddar, ett jättestort täcke, Nina självklart och en vit katt som fortfarande sover. Det är tydligt att hon har övernattat på platsen och trots att klockan närmar sig 16:00 så verkar hon inte ha några tankar på att klä på sig och städa undan. Istället ligger Nina med den sovande vita katten tätt intill magen, medan hon slötittar på tv. Det verkar inte finnas något specifikt hon tittar på, därför använder vi den mest normala termen i såna här fall, nämligen att hon "surfar".
Efter en stund beslutar Nina sig för en kanal, lägger ner tv-kontrollen och fortsätter klappa katten. Programet verkar vara American Idol och till Ninas heder ska det sägas att hon inte direkt såg ut att vara i extas. Men det var spanskinfluerande musik, sådant är ju alltid trevligt.
En utav de unga damerna som är med i programet blir lite hastigt intervjuad innan hon ska upp på scen och sjunga sin låt. De frågar om vilket tema hon skulle vilja använda och hon svarar snabbt "80-tals tema".
Frågan kommer därför om hon var född på 80-talet och hon svarar med någonting som fick Ninas ögon att spärras upp lite mer.
"I'm born in the very ending of the 80's, in 1989. AND in december, which makes it even worse!"

Hon var lika gammal som jag. Lika gammal som jag och i slutet utav en sådan otroligt stor tävling. Lika gammal som jag...

Det hela blev inte bättre när jag insåg att programmet var från förra året.


Jag tror inte att åldersnojja direkt går att förklara, likväl är det nog en sådan där sak som händer alla. Bara på olika sätt.
De som får panik över att de växer upp och måste ta mer ansvar...
De som får panik över att de inte växer upp snabbt nog.
De som är rädda för att dö.
De som är rädda för att bli gamla och fula.
De som tror att de inte har gjort någonting med sitt liv.

Jag tillhör den sista.

Jag avslutar därmed med citatet jag både använt i titeln och som jag ville använda i början. Nu passar det bättre.

"Don't you feel spectacular?"

The Klerks - She, she, she