Bitter

Ah, äntligen har ljudinspelningarna utav skräcklajvet kommit upp. Det är helt sjukt, en hel helg på ca 20 minuter och jag får ändå gåshud av alla skrik.
Upplevde någonting mer som jag inte känt av på flera månader, kreativiteten, saknaden och allt som hörde otäckheterna till.
Att bara en helgs skrikande skulle kunna sätta såna spår hos en hade jag aldrig trott.. Var en sån jäkla tur att jag överhuvudtaget följde med.
Kan i och för sig se tillbaka med lätthet över den helgen och allt som skedde där, men jag vet ju hur sjukt rädd jag var när jag väl var där. Och hur man levde in i allting som hände, jag var så rädd att jag skakade alltför många gånger.
Det mesta minns jag knappt, då jag endast låg inkrupen mot en bröstkorg och försökte hålla huvudet klart.

Varje morgon man vaknade med tanken att det skulle ha skett någonting nytt, varje natt innan man somnade när man var fast besluten över att någon skulle komma in i rummet.
Alla skämt, alla panikartade försök till att få lättare stämning och alla dumheter vi gjorde (Marlena ska ligga under bordet under resten utav leken!) som bara kantar om den otroligt otäcka stämningen.

Och jag bara längtar-längtar-längtar tills nästa gång. Lägret som Gud glömde där jag kommer få spela höggravid.
Och alla som man får träffa igen.. Det verkar så långt kvar trots att det bara är några månader.

(www.snarskank.se/)



- Vad glad du blir av att jag filmar din bak, va?
- Jaa, jätteglad!



- Notera nu hur Marlena ligger lågt..


- Dockan är tillbaka
- ... Självklart är dockan tillbaka..