Bitter

Jag vill skriva någonting världsomvändande. Egentligen vill jag väl det.
Skriva någonting som får folk att vakna till.
Få dem att ruskas om.
Börja leva.

Men jag kommer inte på någonting.
Jag kommer inte på någonting alls när jag är insatt i mig själv.
Och allt jag hör
Är allt detta jävla gnäll.

Och jag vill inte gnälla av mig.

Jag vill bara påpeka känslan.
Ni vet; När allting går helt åt helvete.
När domedagsprofeterna kacklar av skratt.
När man inte hittar utvägen trots att den finns där.
När Gud suckar och vänder en ryggen.
Och alla blommor slokar.

Och när du har sprungit
Tills du inte kan andas mer
Och smärtan slår högre i ditt bröst än någonting annat
Och allt du kan höra är pulsen

Och du ändå kan ta dig ann världen
Vända dig om
Och skrika

Att det inte är någon idé
Vad de än gör
Vad de än försöker med
Så är du starkare än dem

Och hur hårt du än faller
Så ska du resa dig ändå

Vacklandes
Blodig
Men likt förbannat
Så står du upp

Och ber om en ny snyting


Har ni känt av det?
Har verkligheten slagit er så hårt?

Nej
Jag vill skriva något som får upp folks ögon
Och får dem att leva
Men jag vet inte vad mer jag ska skriva

Jag ville egentligen bara säga hej

[Men snälla lev]